Detta blogginlägg är också ett svar på en artikel i ComputerSweden av Oscar Swartz.
Förutom datorentusiast är jag också folkbibliotekarie. Jag har magisterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås. Magisterexamen var en viktig del av den nya bibliotekarieutbildningen som startade i början av 1990-talet. En akademisering för att höja kompetensen och statusen på yrket. Som en av de sista studenterna på magisterprogrammet (lades ner 2008) läste vi allt från litteratursociologi till vetenskapsteori. Där emellan hur den kommunala beslutsprocessen fungerar och förstås en del om bokhistoria, klassifikation och sökning i databaser. En bra blandning mellan allt man kan stöta på som bibliotekarie. Förutom denna inriktning fanns ytterligare tre kollegier som fokuserade på andra aspekter av bibliotekarieyrket och förstås på denna vetenskapliga disciplin som är grunden.
Nu läser man ofta en kandidat – ett treårigt program med något valfritt ämne förutom huvudämnet, men det finns också masterutbildningar i biblioteks- och informationsvetenskap. I t.ex. Uppsala fokuserar denna utbildning på ett ganska brett biblioteksperspektiv men mycket fokus ligger på databaser och t.ex. webbdesign. I Borås finns bland annat ett masterprogram i digitala tjänster där man i två år fokuserar på just digitala bibliotek. Examination kan vara ett exjobb.
Vad jag vill säga är att bibliotek är mer än böcker och bokhyllor och det reflekteras genom att se på hur man utbildar bibliotekarier. På folkbiblioteket arbetar vi med att tillfredsställa ett informationsbehov, det kan vara allt från att hitta en vetenskaplig artikel till att tipsa om den där boken av den eller den författaren. Om detta sedan är en elektronisk resurs eller en fysisk bok är upp till låntagarens behov och förstås beroende av vårt bestånd.
Det fysiska biblioteket är en del av mina verktyg. Det digitala biblioteket är en annan del. Framtidens bibliotek bestäms av samhälleliga behov och där finns bibliotekarien i centrum (måste jag ju säga), inte nödvändigtvis biblioteket. I vissa fall kanske man klarar sig med en surfplatta och ett kontor. I de flesta fall behövs ett fysiskt bibliotek – inte minst för programverksamhet för både barn och vuxna – också en del av vad som krävs för att stimulera till läsning, bildning och fortbildning. Vi har också platser där man kan arbeta med tillgång till databaser och trådlöst nätverk. En kravfri miljö, religiöst och politiskt obunden. Hit är alla välkomna.
Jag skulle gärna också vilja citera den amerikanske forskaren i biblioteks- och informationsvetenskap R.D. Lankes:
“… a room full of books is simply a closet but an empty room with a librarian in it is a library.”
Det digitala biblioteket är en viktig del av folkbiblioteket, det är ett komplement till det fysiska biblioteket. Det är ett av våra verktyg för att skapa ett bättre samhälle.







